Jag har åsikten att ett konstverk i princip har samma konstnärliga värde även om information om verket ändras.
Ex. Man tror att det är en Picasso men det visar sig vara en okänd konstnär så behåller verket sina konstnärliga värden men får givetvis en annan dimension.
Om jag sitter i en soffa som är från 1800-talet eller i en nytillverkad som ser identisk ut så är det självfallet så att den "äkta" soffan har ett annat känslomässigt värde. Man känner tiden som förflutit.
En el-gitarr som tillhört Jimi Hendrix betingar ett mycket högt pris men om det framkommer att det är osanning är den inte värd mer än vilken annan el-gitarr som helst. ( om inte fejken gör att gitarren får en viss berömmelse ändå)
Historian och kontexten runt ett verk är inte oväsentlig för upplevelsen av det.
Men det finns en tendens i samtidskonsten att det senare får alltför stor betydelse eller i värsta fall ta över helt.
Lika diskutabelt är materialromantiker som arbetar efter gamla recept eller metoder och gör detta till en kvalitetsnorm.
Hantverket skall göra möjligt att de konstnärliga kvaliteterna kommer fram.
Ett dålig och klantig teknik är inte "konstnärligt" i sig men kan ibland fungera.
Motsatsen - en god teknik är inte heller bra konst om det inte innehåller andra kvaliteter.
Slutsatsen är att bra hantverk har en större potential att i rätt händer åstadkomma mycket mer. I begreppet hantverk ligger kunskaper och omdöme om bildskapande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar