onsdag 31 oktober 2012

Icaförlagets bok om teckning

Nu har jag tittat igenom boken om teckning lite noggrannare och författaren heter Johan Ramberg och bor och är verksam i Malmö.
Jag har visat den för ett par kollegor, båda välutbildade konstnärer och erfarna pedagoger.
Båda höll på att trilla omkull och chockades över författarens okunnighet och hybris.
Den är trots mångfalden av illustrationer och den yttre ambitionen väldigt slarvigt utförd.
Gör man en bok är väl ändå grundkravet att man är omsorgsfull om utförandet?
Men det som slår mig är författarens respektlöshet inför yrkets heder.
Att skriva en bok om teckning är inte detsamma som att hålla en kvällskurs för amatörer som bara önskar stimulans och terapi.
Nej, den här boken kommer att läsas av de som kanske satsar på en utbildning inom konst och de som vill bilda sig och få inblick i bildskapandet.
Därför är det oansvarigt av ICAförlaget att publicera en bok med så mycket inkompetenta exempel.

Jag skulle vilja visa exempel på felaktigheterna men vågar inte p.g.a. upphovsrätter.
Men kan nämna bl.a.
Ellipser tecknade som båtformer, något som är det första man lär ut att så tecknas inte en ellips.
Perspektivexempel  med helt fel konstruktion, perspektivet är en konstruktion och kan inte "omtolkas".
Hans modellteckningar med exempel på balans och uppbyggnad är slarvigt utförda och felaktiga.
Även här är det konstruktioner, balans, tyngdlag och mänsklig anatomi som faktiskt inte heller kan "tolkas".

Jag tycker att en lärobok skall vara tydlig och enkel så att en nybörjare kan ta till sig exempel,
inte någon uppvisning i teckningskonst men att visa upp teckningar som ser ut som en nybörjare gjort utan korrigeringar är skamlöst.

Min son har börjat skolan och skall lära sig läsa, skriva och matematik, hade man gjort en läsebok med samma kompetens som Johan Ramberg hade han aldrig lärt sig att läsa och skriva begripligt.
Hade han skrivit en sagobok är det en annan sak.
M.a.o. hade boken varit mer utförd som personlig betraktelse över bildskapande då hade den varit försvarbar, men det är den inte.
Jag anser att boken är så felaktig att den borde dras in för att redigeras.





måndag 29 oktober 2012

Teckningsbok

När jag började min konstutbildning ansågs grunderna i teckning som ett av yrkets hörnstenar.
Sedan blev vissa skickligare än andra men vissa saker skulle man kunna.
Visst finns det intressanta konstnärer som egentligen inte kan dessa grunder men de påstår sig i varje fall inte kunna och absolut inte försöka lära ut det som de inte kan.
Skriver man en bok om teckning som går igenom grunderna i teckning och inte som en filosofisk personlig betraktelse är det nödvändigt att kunna och förstått.
Alla perfekt engelsktalande kan inte skriva en lärobok i engelska t.ex.
Och åt andra hållet kan jag hyfsad engelska men hade aldrig kommit mig för att skriva en lärobok i engelska ens för nybörjare.
Men nu gäller det något inom konst och då är det amatörismen som gäller. Man vänder sig till nybörjare och då behövs inget ansvar för att det som skrivs är korrekt.

Jag såg ett roligt inslag i Parlamentet där Henrik Dorsin skulle vara självlärd och pratade låtsats engelska, franska och tyska. Det lät som språken men var obegripligt. Även Yngve Gamlin på sin tid pratade något liknande.

Mitt inlägg kommer av en ny bok om teckning som jag tittade i idag. Boken är skriven av en svensk akvarellkonstnär .
Den är ambitiös med mycket illustrationer och påkostad. Men den är en fullständig katastrof.
Jag har under mina år som lärare sett suspekta läroböcker inom konst som främst försöker lura nybörjare men dom har ett glättigare yttre som varnar.
Denna boken är så pretentiöst och kvasipedagogiskt upplagd att den kommer att förleda ambitiösa som tror att de får lära sig något.
Till exempel visar författaren bl.a ellipser och modeller som är tecknade som av en okunnig nybörjare.

Frågan är om det är förlaget eller författaren som skall kritiseras för falsariet?
Författaren har också stulit pedagogiska exempel från andra böcker om teckning men missförstått dessa kapitalt.
Förlaget skall kritiseras för att ha släppt fram en dilettant och uppmuntrat honom.
Man borde eftersom det trots allt är en fackbok låta boken granskas av fackkunskap.
Men nu är det ju "bara" konst och inget viktigt som beskrivs...

Författaren är det faktiskt synd om eftersom han uppmuntras i sin hybris av andra okunniga och amatörer.

Jag har 8 års utbildning inom teckning, skulptur och måleri. Sedan har jag bl.a. varit pedagogiskt verksam som  lärare och huvudlärare på Skånska Målarskolan under 18 år.
Dessutom är jag aktiv konstnär.
Jag har gjort kompendier om teckning och hållit föreläsningar men jag hade varit väldigt självkritisk i att göra en bok om teckning och nog velat samarbeta och ta råd från kollegor för att hålla högsta kvalitet.
En filosofisk upplagd bok om mina personliga erfarenheter, frågor och tankar om ämnen skulle bli mindre tillrättavisande och pretentiös.

Det finns några bra korrekta böcker om teckning som betytt mycket för mig.
Bl.a. Peter Dahls "Modellteckningens grunder" och  även Björn Melins och Torsten Paulssons böcker är  bra.  Ibland kan de vara präglade av författarens personliga konstsyn men det är inget fel utan en värderingsfråga.

Av utländska som jag kommit i kontakt med är Arnheims "Gestaltpsykologins grunder" en bibel,
Malins"Så tecknar de stora mästarna"mycket bra  och Nicolaides "The natural way to draw" intressant.
Sedan finns det mer renodlade handböcker om material som "Atlantis stora bok om konstens material"
(tror den heter så).
Och sist men inte minst den eviga sanningen att studera naturen och de stora mästarna.

Jag kommer inom kort att presentera namnet och exempel när jag hämtat mig lite och läst noggrannare -
det  kanske egentligen är en satir?









lördag 27 oktober 2012

Seminarium 5 november

På måndagkväll den 5 november har jag bjudit in till ett seminarium som kommer att fokusera på "Giclée". En konstgrafisk teknik som använder digital inkjet för att åstadkomma konsttryck.
Precis som t.ex. screen och litografi använder man en teknik som även används inom andra verksamheter än rent konstgrafiska.

Det har med rätta uppkommit skepsis mot "Giclée" och det digitala men som med all ny teknik är kunskapen och erfarenheten avgörande och inte minst den konstnärliga förmågan att förstå möjligheterna i tekniken.
En bra konstnär ser de kreativa möjligheterna i alla tekniker när man får tid och möjlighet att arbeta med dem.
I början blir det ofta att men ser förenklade vägar att åstadkomma konstverk.
Efter ett tag upptäcker man vad som är lättköpta effekter och vad som är själva motståndet i tekniken och med andra ord möjligheterna.

Den förhållandevis större tillgängligheten och lägre kostnaden att göra upplagor och tryck kommer givetvis att medföra att en massa dålig grafik kommer fram men också mycket bra grafik från konstnärer som har förmågan att utnyttja potentialen i tekniken.

Hos en del konstgrafiker finns enligt mig en syn på konstgrafiska tekniker som främst ett slags bevarande av en äldre hantverkstradition. Och då blir följden mer ett "Skansen" med grafiker som visas upp och använder gamla verktyg.
Konst handlar inte främst om att till varje pris bevara gamla tekniker då blir följden kreativ stagnation.

Jag vill gärna jämföra fotografins utveckling från analogt till digitalt. Kamerans grundfunktion har inte ändrats speciellt mycket utan bygger fortfarande på "camera obscura".
Film och glasplåtar har ersatts av censorer som registrerar ljuset istället för kemiska processer.
En fotograf som kan ta bra bilder tar minst lika bra bilder med digital teknik.
Stora fördelar finns med den fantastiska ljuskänsligheten, bildkvaliteten och frånvaron av filmkostnad.
Fotografer som till stor del byggde sin kvalitet på mörkrumsarbetet kan få svårt om man inte lär sig den nya tekniken.
Många ifrågasätter om inte fotografin blir sämre när det plötsligt inte finns någon filmkostnad.
Att man slarvar och bara trycker av istället för att komponera och skapa sina foton med eftertanke.
Här kan man se paralleller med digitalgrafik och Giclée.
Ovanstående problematik är egentligen inget nytt utan är kärnan i all konstnärlig verksamhet -
att utföra ett konstnärligt arbete med omdöme och känsla för konstnärlig kvalitet och med en tekniks alla möjligheter och begränsningar vare sig man arbetar med äldre eller nyare.


Det klarar en bra konstnär.





lördag 13 oktober 2012

Höst och ärlighet

Nu är det definitivt höst.
Var ute på torpet idag för att klippa gräset en sista gång.
Dessutom plockade jag in trädgårdsmöblerna och stängde av kylskåpet.
I år har det varit musinvasion - men fällor och, tyvärr, musgift har gjort sitt.
Gillar inte att behöva använda gift men de små marodörerna drar sig inte för att bita sönder elledningar med fara för både sitt liv och huset.

Har under tid följt diverse debatter i tidningar och slås av hur illa journalister behandlar fakta för att kunna skapa sensationer och skandaler.
Undrar om man får lära sig på journalisthögskolan konsten att manipulera texter så att innehållet blir det önskade?
Eller är det den vanliga moralen att lönsamhet går före ärlighet.