lördag 22 december 2012

Jultankar

Igår var jag på min sons julavslutning som ägde rum i  s:t Johanneskyrkan i Malmö.
Det var uppträdanden och sång av barnen från skolan bl.a. var min Carl-Axel med i en kör.
Allt var ambitiöst och seriöst genomfört och gjorde ett hoppfyllt intryck.
Det kristna inslaget var lagom närvarande men ändå påtalat - det är en del av vårt kulturarv.
Julen firas till minne av Jesus födelse och den har vi firat i Sverige i många hundra år.
Jag tycker det är viktigt att det historiska arvet görs levande eftersom det lär oss att förstå nuet och framtiden.
Om man förnekar det historiska arvet är man likgiltig för de som skapat grunden för vår egen tid på jorden.  Människans historia är fylld av grymheter och förtryck, men även av godhet och skapandekraft.
Tyvärr har religionerna ofta använts för det förstnämnda.
Religionen har använts som ett medel att tvinga människor till underkastelse av de som önskat få makten istället för det som det borde varit.
En personlig angelägenhet i sökandet efter meningen med livet.

Det primära för oss nu och avgörande måste vara att se till att kommande generationer får en lika vacker jord att leva på som funnits under den tid som människan befolkat den.
Därför är fred och miljö det som är viktigast att enas om.

Fred mellan folk eftersom annars kan vi inte enas om åtgärder för miljön.
Här är religionerna inte enande utan oftast splittrande. Det problemet är kanske olösligt när många troende ofta står för en intolerans som är absurd.
Det gäller även många politiska livsåskådningar och nationell fundamentalism.
Gränsen är egentligen hårfin vad som är religiöst eller det föregående.
Kanske är allt egentligen religion eftersom det kan användas som medel av makten?
Exempel finns.
Speciellt främjade för världsfreden är det i varje fall inte.

Miljön kommer inte i fokus förrän den blir en politisk maktfaktor.
När stora naturkatastrofer inträffar i den demokratiska världen blir den en realitet för folket och politikerna inser nödvändigheten i åtgärder. I totalitära stater kan det bli uppror om inte de styrande gör något.
Kortsiktighet och egoistiskt handlande är alltför vanligt. Det är Guds vilja eller oekonomiskt...
Det behöver inte innebära en större uppoffring för att bli medveten om de åtgärder som krävs för att jorden skall förbli en bra plats för människan att leva på.

Okunnighet är den största fienden.
Men jag tror att vi klarar av det, det finns hopp.


I Sverige finns det två politiska partier som gärna vill framstå som miljömedvetna.
Tyvärr verkar båda vara påverkade av okunnighet och utopier.
De politiska partierna i Sverige är i grunden demokratiska så vem som helst kan bli medlem.
Men det verkar som att en slags romantisk falang får fram sina förslag som i grunden är ogenomtänkta.
I synnerhet i Centerpartiets fall extremt korkade och reaktionära.
Båda partierna borde fokusera på fred och miljömedvetenhet istället för att försöka vinna röster från väljare med extrema åsikter.


Julavslutning med Bladins skola, Malmö





Inga kommentarer: