måndag 21 april 2014

Fotografering av konst vs scanning

Stalhane studio och edition ›››    

giclée - pigmentprint - utveckling av metoder - konstfotografering - workshops 

I. Konstfotografering vs scanning
Som konstnär har jag alltid varit beroende av att mina verk kunnat reproducerats på ett bra sätt. Fotografering av målningar och teckningar är förknippat med olika mer eller mindre bra metoder.
Jag har använt mig av fotolampor, blixtar och utomhusljus.
Placerat ljuskällorna på olika avstånd och vinklar.
Utgått från film, skannad diafilm och digitalkameror etc.
Mindre teckningar har jag även skannat i en flatbäddskanner.
Absolut bäst resultat har jag fått med nyare högupplösta digitalkameror.
Jag har under mer än 12 år arbetat som konsult med utskrifter på pigmentskrivare.
Förutom digitalt producerad konstgrafik och fotografier har jag också tagit fram rena reproduktioner av konst där kraven på likhet varit höga.

Att utgå från film och scanna i en flatbäddscanner med dialock eller diascanner gav ett hyfsat resultat. Lampan sitter väldigt nära filmen och det är inte optimalt. En Imaconscanner med sin höga pelare är givetvis betydligt bättre men väldigt dyr.

Akvareller och teckningar har jag tidigare scannat med en professionell A3 flatbäddscanner.
De förra var väl ibland o.k. men blyertsteckningar blev jag aldrig nöjd med.
Det var något som inte kom med. Olja och akryl var inte bra alls.

Jag gjorde under år 2000 en stor oljemålning till JM bygg för bo01 i Malmö.
De scannade den i en mycket stor scanner även om jag tyckte att den borde fotograferats.
Resultatet som trycktes på en byggskylt var dåligt. Det blev inte alls som jag upplevde min målning.

Under åren har digitalkamerorna utvecklats otroligt.
Upplösning på 24 milj pixlar är tillräckligt för en A1 utskrift.
Färger och dynamik är mycket bra.
Vad det handlar om vid fotografering av konstverk är hur ljuset reflekteras från bildytan. Varje dokumentering måste göras med absolut känsla för hur konstnären vill att verket skall upplevas. Det här kräver erfarenhet och konstnärligt seende. Det finns lika många sätt att framställa ett konstverk som det finns konstnärer.
En felaktig skuggbildning kan totalt förrycka den koloristiska samspelet.
Med scanning har man ingen kontroll över detta.

Avståndet från ljuskällan till bildytan måste vara tillräcklig lång för att inte det skall bli för hårt ljus.
En beprövad bra metod att fotografera konst är ju utomhus en ljus mulen dag. Kan vara förenat med praktiska problem.

Det infallande ljuset träffar ytan och de färger man ser är de som reflekteras.
Svart alla färger absorberas - vitt alla reflekteras.
Så det säger sig självt att ljuskällan är viktig och även hur den träffar motivet.

Målningar kan vara blanka -matta. Det kan vara tunna lasurer eller pastosa penseldrag. 
Vid fotograferingen måste själva bilduttrycket komma fram på det sätt som konstnären tänkt sig.

Fotografering av en målning: KG Nilson.
Ljuskälla: två blixthuvuden med paraplyer.
Lagom avstånd från lins till verk

För mindre bilder kan man använda reproställ .
Här i min studio.







































För en tid sedan hjälpte jag två kollegor med att ta fram reproduktioner av i ena fallet en målning i gråtoner på pannå och det andra små finstämda blyertsteckningar som fotograferades i studio av fotograf Camilla Gewing-Stålhane.
Målningen var tänkt att vara förlaga till en reproduktion i liten upplaga.
Men det ställdes stora krav på ett precist uttryck där gråtoner även skulle fungera under varierande ljusförhållanden.
Här kom min ateljé med funktionellt ljus och väggar att betrakta trycken på till sin rätt. 
Vi jämförde i dagsljus, lampljus och lysrör i olika färgtemperatur, styrka och förhållanden.
Materialet i målningen var akryl på board i olika gråskalor från mörk till ljust men även varm-kallkontrast.
Printen med små droppar i mikroskopiska punkter blandas optiskt medan måleriet är mer mekaniskt blandad. Efter ett större antal provprintar lyckades vi åstadkomma ett mycket bra och imponerande resultat.
Ann Böttcher har gjort som är utförda i blyerts på papper med fin grain är mycket detaljerade och utsökt tecknade med mycket fina linjer.
Strukturen i papperet och blyertsens karaktär som är halvblank av den ingående grafiten kan i vissa vinklar blänka och förändra teckningens utseende till det sämre.
Här är det oerhört viktigt att man kan uppleva bilden ur rätt förhållanden. De är små och intima och fungerar på nära håll.
Det gjordes först en flatbäddscanning på en firma som hade en A3 scanner.
Resultatet blev en förvisso mycket högupplöst bild men långt ifrån bra.
När teckningarna sedan fotograferades blev utgångsläget mycket närmare originalets uttryck.
Mer önskvärd information i papperets struktur och i blyertsens karaktär.
Vi gjorde sedan utskrifter med tanke på främst rättvisande dokumentation och presentation.


De flesta fotografier av målningar jag kommit i kontakt med är tagna med Hasselblad D och Canon 5d M II och två diffuserande blixtar som ljuskällor. Någon gång har även fyra blixthuvuden använts och även utan diffusion. Själv har jag även fotograferat i dagsljus och med fotolampor.
Efter små färgjusteringar där enskilda färger som t.ex. gult och cyan kan fela är resultaten väldigt bra. Scannade målningar är betydligt besvärligare med färgfel och märkliga artefakter.

Slutsatsen är att bildkonst skall fotograferas digitalt med en bra utrustning och i bra studio/ateljé. För detaljstudier av teknik går det bra att ta närbilder. Man kan även montera ihop delfoton till en helhet om det behövs. En kameralins ligger nära ögats lins funktion
All vidare bearbetning som utskrifter skall göras i studio/ateljé som har tillgång till bra betraktningsförhållanden som väggar, god takhöjd, tillgång till dagsljus och bra artificiellt ljus.
Väggarna fungerar inte bara för att sätta upp bilderna på utan även som reflektorer för skapa ett jämnare ljus. 
Att endast kunna betrakta bilder under en stark lampa likt ett operationsbord är utan värde.
Säger endast om skador och märken finns på ytan, alltså en ren produktionskontroll.

En scanner är endast för detaljerade dokument som kartor etc. Ljuskällan är alldeles för nära och olik annan belysning. Kanske är det så att ett tankefel uppkommer och man tror att ju närmare man befinner sig desto mer och bättre kan man återge.
Det är som att avläsa en stor bild genom en lupp eller mikroskop.
En 3-d scanner återger ju faktiska existerande former - inte hur färger upplevs. Man har länge kunnat göra exakta avgjutningar av skulpturer.
Medan målningar har  kopierats mekaniskt av skickliga kopister.

En reproduktion av en målning/teckning är inte en exakt kopia utan en bild av bilden och då måste en översättning och tolkning ingå.
Den måste göras med konstnärlig känsla och kunnighet.
Det kan inte en scanner...


Två böcker kan jag rekommendera som handlar om belysning och färg.
KG Nilson "Färglära"
Sölve Olsson "Ljus i konstmuseér".

Länk till inlägg om "Giclée och pigmentprint"


Som i allt kreativt är det omdömet som gäller och det kan man inte endast läsa sig till.
Det kommer av övning och talang.

©Ulf Stålhane 2014




2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Ulf,

Du rekommenderar alltså att plåta en (jag har en akryl tavla i 80x100) och sedan trycka upp i en reproduktion istället för att scanna den till en fil och sedan trycka upp i reproduktion?

Jag förstår inte helt, hur fungerar det om man plåtar den? Hur får man den då i lika stort och tydligt format som genom en scanner?

Mvh Isabelle

Ulf Stålhane sa...

Ja det är överlägset att fota måleri.
En bra högupplöst kamera klarar att ge en mycket bra reproduktion i 80x100.
En scanner ( om den tar så stora målningar ) är kanske skarpare men ger ett i stort oanvändbart resultat för reproduktion.
Som jag skiver i mitt inlägg kan man inte få en kopia av en målning men en reproduktion som återger ett konstverk så bra som möjligt.
/Ulf