lördag 11 juli 2015

Om äkthet och direkthet i konst, del II

Titeln till inläggen som jag börjat med kanske inte är helt adekvat men jag fortsätter under denna rubrik.
Idag var jag ute med sonen och fikade på Triangelns köpcentrum i Malmö. På några pelare finns utsmyckningar gjorda av vad jag skulle beteckna som en oskolad expressionist med s.k. glada motiv och leende människor. Uttrycket är ostrukturerat och slarvigt men tyvärr tilltalar det nog många som passerar. Det som gjorde mig glad var att sonen  9 år tyckte det var förfärligt. Men han är ju van att ha s.k. god konst hemma.
Denna balans mellan professionalism och amatörism är viktig, alla ska få tillfälle att utöva konst och musik utan krav på högsta nivå men det är också viktig att visa respekt för det som är professionellt och håller hög nivå.
För respekten inför kvalitet och kunskap skall finnas måste man faktiskt främst visa det som är bra och inte låta ren amatörism bli en norm.
Vi har ett fantastiskt kulturellt arv från konsthistorien, vi har mycket seriösa samtida konstnärer med en medveten och hög kvalitet på deras verksamhet. Det är viktigt att omges och få uppleva kvalitet även man inte helt förstår varför den är bra. Det ligger i samhällets intresse och för att framtiden inte skall tycka att vår tid var en mörk period.

Bridget Riley

Le Corbussier


Inga kommentarer: