fredag 30 december 2016

Art & populism

Det som ofta kännetecknar den politiska populismen är att dess politiker står för förenklade
lösningar på komplicerade problem.
Bara kändisskapet utan yrkeskunskap hos en politiker medför att anhängarna tror på personen och även om logiken säger något annat.
Om personen får makten kan det sluta med katastrof.
Politiker är väl inte alltid de klokaste personerna i samhället men i en demokrati där man respekterar kunskap och yrkesskicklighet  har man ändå viljan att göra något bestående och inte kortsiktigt.
Man nämner politikerföraktet som en orsak till populister framgångar.
Men varför är då många av dessa ledare stormrika och lever ett liv som få kan ha?

Inom bildkonsten kan man häpna över kändisars ekonomiska framgångar som  konstnärer.
Utan någon större talang eller kunskap produceras  mediokra konstverk som om det varit signerat med ett annat namn varit omöjliga att avyttra till någon annan än nära släkt och vänner.
Man fotograferar ett konstverk och skriver ut det på konstpapper, sedan signeras det och numreras i begränsad upplaga.
Det här medför också att de undermåliga konstverken sprids ut och snart blir den låga nivån referens för konstnärlig kvalitet.

Konst är svårt och det är en livslång utmaning och utveckling att skapa bestående konstverk.
En operasångare strävar efter perfektion och uttryck som kommer efter åratal av övningar och studier.
Samma inom alla konstarter.
Sedan kan alla sjunga, måla, dansa eller spela instrument för sin egen tillfredställelse och glädje.
Mitt förra blogginlägg handlade om grottmålningar och jag ser det som ett bevis för att med talang, uthållighet och kunskap kan man åstadkomma något bestående.
Det är ingen som vet vem som gjort dessa konstverk.
Hade man uppskattat målningarna om de varit nygjorda?
Ja.
Men troligen hade nygjorda grottmålningar med samma motiv varit långt ifrån lika bra.
Precis som måleri som liknar och härmar äldre konst gjorda i en annan tid sällan har samma förutsättningar och därför blir ytligt och utan spänning.
En bildkonstnär lever i sin egen tid och för att åstadkomma någon bestående skall man utgå från den men även studera historien.
Jag har svårt att sätta mig in i äldre konstverks innehåll och hantverk men jag kan uppfatta och uppskatta gestaltningsförmåga och komposition, det som kommer av talang och träning.

Här finns en problematik hur ett otränat öga skall kunna se det som ett tränat ser.
Därför tror jag att många ser kändisskap som en garanti för något, det kan också vara konst som "liknar" etablerad kvalitetskonst.
Det verkar som om impressionism och kubism bland populistiska tavelgallerier ersatts av "popkonst" och lite abstrakt expressionism.
Konst som var avantgarde på 50 och 60-talet.
Sedan finns det också en slags "nyklassicism" där ytligt gammaldags måleri med briljant virtuos teknik står som ett alternativ till modern konst. Det handlar ofta om ett plagierande av motiv, stil och teknik där målningen ofta saknar struktur och kunskap om komposition och bildbyggnad.

Tyvärr finns det en motsatt riktning hos många konstkritiker att motsatsen till virtuositet och skicklighet ses som något förtjänstfullt. Fumlighet och tafflighet i handlaget ses som mer äkta sökande konstnärligt uttryck och säkerhet har blivit något negativt.

Bra måleri, teckning och skulptur har en magi.
Inte ren illusion och effekter, det kan bli banalt och inlärda tricks.
Utan en visualiseringsförmåga som kommer av träning, upptäckt, analys, nyfikenhet, kunskap och talang.

Att kunna teckna är viktigt...

Nedan några teckningar av den italienske konstnären Morandi (1890-1964)
Marianne Lindbergh-DeGeer skriver om Bob Dylans konst






















Inga kommentarer: